Pre deployment screening

Forskningen visar att en kombination av lämpligt urval för att selektera bort personer som på förhand kan bedömas ha förhöjd risk för traumatisering, psykologisk förberedelse i form av prebriefing för att höja medvetenheten om vad ett uppdrag innebär, och att ge ändamålsenliga copingstrategier kan minska riskerna för berörd personal. En förutsättning är också att uppdrag följs upp på ett lämpligt sätt.

Det är omöjligt att på förhand med hundraprocentig precision säga vilka personer som resilienta och vilka som riskerar att bli traumatiserade. Det finns ingen kristallkula. Dessutom är kriser olika: en person som på ett bra sätt klarar av att vistas i exempelvis ett område som drabbats av en naturkatastrof, och där möta förstörelse och lidande, kanske inte har lika bra förutsättningar att hantera hot mot den egna personen. En annan person kanske hanterar hot bra, men är sårbar och känslig när det gäller personlig sorg och förlust.

I dag vet vi dock relativt mycket om vilka faktorer som talar för resiliens och vilka som talar för sårbarhet. Exempelvis vet vi att tidigare traumatiska upplevelser som är otillräckligt bearbetade kan vara en riskfaktor, men de kan också, under förutsättning att de är väl bearbetade och integrerade, vara en resiliensfaktor. På liknande sätt finns en rad faktorer, t.ex. olika personlighetsdrag, ålder, begåvning, och en mängd andra, som är av betydelse i sammanhanget.

Pre deployment screening innebär att en bedömning görs av en person med avseende på kända riskfaktorer för traumatisering. Bedömningen görs både med självskattningsinventorier och psykologintervju, och en enkel sammanfattande skriftlig bedömning görs. Efter genomfört uppdrag görs en uppföljning för att undersöka vilka påfrestningar uppdraget medförde, hur dessa upplevdes och hanterades. Uppföljningen fyller både funktionen att fånga upp personer som eventuellt har behov av professionell hjälp efter påfrestningar, men bidrar också till att ständigt förbättra bedömningarna.