Stress på jobbet

Vi har under 1900-talet blivit allt bättre på att identifiera och åtgärda arbetsmiljöns fysiska risker. En faktor som bidrar till detta är naturligtvis att fysiska risker och faror ofta är konkreta och därför lätt identifierbara, men också att riskerna är lokaliserade till arbetsplatsen. Stress, som många uppfattar som det kanske största arbetsmiljöproblemet idag, är annorlunda. Stress definieras av Europeiska Arbetsmiljöbyrån som ”obalans mellan de krav som ställs och de resurser som är tillgängliga för att klara av dessa krav.” För individen är det summan av alla krav, på arbetet såväl som i privatlivet, som ska hanteras, av samma person.

När det gäller stress på jobbet kan vi utifrån sammanhang och stressorer, det vill säga de faktorer som bidrar till upplevelsen av belastning, tala om fyra olika typer av arbetsrelaterad stress:

• Tidsstress – när mängden arbete gör det svårt att hinna med
• Förväntansstress – när det finns en ovisshet och oro kring utfallet
• Situationsstress – när det handlar om påfrestande situationer, t.ex. konflikter
• Mötesstress – när mängden information blir övermäktig eller när förmågan att känna empati prövas för hårt, t.ex. hos sjukvårdspersonal

Definitionen av stress som en obalans mellan de krav som ställs och de resurser som finns tillgängliga för att klara kraven kan förfinas något genom att lägga till ytterligare en dimension, tillgänglig stöd. Om man upplever en hög grad av kontroll och ett gott stöd kan det uppväga även relativt höga krav, och omvänt, om upplevelsen är att kontrollmöjligheterna är små och stödet obefintligt känns även måttliga krav belastande.